Jag har för närvarande diagnosen Bipolär sjukdom, tidigare kallad Manodepressivitet. För mig betyder detta att jag växlar mycket i mitt mående. Jag kan ha månader av depression då jag knappt orkar ta mig ur sängen och jag kan ha maniska perioder då jag är så kreativ att det nästan är sjukligt. Jag kan styra upp projekt som jag sedan inte klarar av att genomföra. Jag sover mindre och kan ex. gå upp mitt i natten för att frosta av frysen. Depressionerna är helt klart värst tycker jag. Jag vill vara öppen även om denna sjukdom (och inte bara om mitt läkemedelsberoende som ni också kan läsa om på min sida) då jag heller inte för denna har något att skämmas för, jag är ju sjuk, jag kan inte rå för det. Att öka min omgivnings förståelse för mina beteenden, perioder jag inte ens orkar prata med någon, följa med på middagar/fester, träffa folk överhuvudtaget, gör också att jag vill berätta.

Här är några  texter  jag skrev när jag låg inlagd på slutenvård i en depressiv fas:

————————————————————————————————————————————————

För mig är ljuset mörker
För mig är glädjen sorg
För mig är skrattet gråt
För mig är livet döden
För mig är dagen natt
För mig är blommorna ogräs
För mig är solen mörka moln
För mig är dofter en stank
För mig är den rena smutsigt
För mig är det vackra fult
För mig är optimismen pessimism
För mig är det vita svart
För mig är hoppet förtvivlan
För mig är det goda det onda
För mig är lust bara obehag
För mig är det mjuka hårt
För mig är kärleken hat
För mig är värmen kall
För mig är vakenheten sömn
För mig är själva livet
En ouppnåelig dröm

Annika 09-05-23