Jag är beroende av benzodiazepiner, vilka är en grupp narkotikaklassade läkemedel. Jag fick det utskrivet av en läkare då jag hade jättejobbiga problem med panikångestattacker. Läkaren skrev ut mer och mer utan att ens berätta för mig hur beroendeframkallande dessa var. Hade jag vetat det jag vet idag hade jag aldrig, ALDRIG tagit en enda tablett. Till slut var jag totalt beroende av dessa och avgiftning av dessa är i stort sett den tuffaste som finns. Jag har legat på avgiftning bland kokainister och heroinister som alla säger att benzo är hundra gånger värre att tända av på än kokain och heroin t.ex. Jag vill inte bli sedd som någon knarkare. Jag vill inte att folk skall se ned på mig. Jag anser själv att jag från början är ett offer för en läkares okunnighet eller icke-informerande. Sedan har jag fått tag mer efter jag blivit beroende genom att ex. gå till flera olika läkare som skrev ut mer. Jag kämpar mot detta helvete varenda sekund, varje minut, varje timme, varje dag och vecka. Jag väljer att vara öppen med mitt missbruk då jag inte har något att skämmas för och inte heller vill tyckas synd om, men jag vill informera och hoppas att människor i min närhet kanske får en viss förståelse för vissa beteenden och hur jag mår ibland. Medan en människa som är beroende av ex. alkohol, kokain etc. följer en kurva som hela tiden, sakta men säkert går nedåt så går en benzoabstinens upp och ner i flera månader, man kan känna sig okej några veckor för att sedan få en fruktansvärd abstinens och så fortsätter det en lång tid. Här är en text som jag tycker är en fullträff om hur benzomissbrukets abstinens fungerar.

Källa: www.oberoende.info

”Abstinensen av bensodiazepiner är mer långdragen än andra drogabstinenser. Den som drabbas får räkna med att den varar i månader snarare än i dagar. Men, den är inte lika svår hela tiden. Man kan säga att bensodiazepinabstinensen har en vågformig karaktär, den kommer och går, kommer och går. En jämförelse kan vara att den abstinenta är som den som befinner sig i bräcklig farkost på stormigt hav. Först stormens rykande vågor och känslan av akut hot om undergång vid varje våg. Så blir det allt längre mellan brottsjöarna, de ersätts av dyningar som till att börja med tycks suga varje uns av must ur den som befinner sig ombord. Dyningarna lägger sig nästan omärkligt och ersätts av sjö och vind i vilken det är möjligt att åter ta full kontroll över farkosten. Precis som vid storm är det viktigaste att behärska den rädsla och hopplöshet som vågorna/symtomen väcker.”