Alltså, man tänker inte på vad bra det är att ha bil förrän man är utan den. Åka till och från jobbet är visserligen jobbigare och tidskrävande, men lite billigare. Men såna här småsaker; Lucas gick hem med en kompis efter skolan, som han brukar göra ibland. Tills kompisens mamma ringde och sa att de hade ätit middag och att jag kunde hämta honom vid sju. Javisst sa jag och lade på. Men…vad fan….hur ska jag hämta honom? Fick muta storebror som gladeligen åkte iväg för att hämta brorsan eftersom han hade utegångsförbud (det är en annan historia). Vid något annat tillfälle orkade jag bara inte laga mat och sa som man gör ibland ”Äh…ska vi ta och käka på McD idag?” Nähä. Inte är McD så gott så att man sätter sig på bussen och åker dit. (egentligen är det inte gott alls, det är bara nån bekvämlighetsgrej, jag HATAR McDonalds vidriga skumgummi-burgare). Eller ”ska vi åka och hyra en film?” Nähä. Inte heller film är så upphetsande att man tar bussen dit. Herregud, det skulle ta längre tid att åka dit än vad själva filmen är lång. Jag som är stamkund på Apoteket, måste ju ganska ofta hämta ut mina mediciner. Ibland kan jag komma på ganska sent att en medicin är slut och jag måste ta dom, kan inte hoppa över. Då skulle inte tiden ens räcka till innan Apoteket stänger.

Summa summarum: Man SKAPAR ett beroende. Som att ha bil. Visst kan man åka kollektivt, det behövs bara lite planering,