Imorse hade jag tid hos missbruksenheten klockan 9, men då jag inte kunde köra bil och har jättejobbigt att åka buss, ringde jag till dom och kollade om jag kunde få en annan tid och lite tid på mig att hitta någon som kan köra mig dit. ”Nej, men det är inga problem, om du kan klockan 15 idag istället så hämtar jag dig!”. Jag blev alldeles rörd. Herregud, så omtänksamt!!! Vilka människor det finns!

Klockan 15 kom hon och ringde på dörren och körde mig dit. Där bjöds det på fika som vanligt, fick lämna prover och vi hade ett långt samtal och det ligger MYCKET jobb framför mig men också nya möjligheter som jag känner att de kan erbjuda. De är verkligen helt underbara där.
Jag måste bara fokusera på att ta hand om mig själv nu och ta det lugnt och inte låta mig pressas och/eller stressas, det är då allting brister för mig. Minsta motgån är som en riktig frontalkrock.
Sen när vi hade pratat klart så körde ett par andra därifrån, hem mig. Så himla gulligt. Och på fredag skall jag träffa läkaren där och då kommer de också att hämta mig och köra hem mig. Sånt gör mig verkligen rörd.

Och så har jag pratat med en av mina absolut bästa kompisar genom tiderna och vi har inte setts på jättelänge, typ ett år, på grund av att jag mått som jag gjort bl.a. så hon kommer hit på onsdag och fikar. Ska blir jättemysigt!

Ja, så mycket mer har inte hänt idag, sitter och funderar och funderar på hur man skall lösa AIK-matchen (finalen) på söndag. Den går ju i Göteborg så tyvärr kan jag inte se den på plats, men jag och en kompis försöker dra ihop ett gäng som kan se den tillsammans här i Stockholm.

Dags att försöka göra någon nytta här hemma. Ha en mysig kväll i höstmörkret!