Nu har jag väntat på min bil i 3 veckor. Den är ju på skadeverkstaden efter min lilla biltur i skogen. Alltså, jag körde inte frivilligt i skogen, utan råkade köra av vägen och körde rakt in i skogen och krockade med ett träd.

I flera veckor nu har de väntat på reservdelar till den. Hur svårt kan det vara??
Jag hatar vår bil. Den är ful, värdelös, tråkig och äcklig. Ingen har någonsin lagt sin omsorg på den. Den ser ut som en ”ful-bil” som min lärare i Rättskunskap uttryckte sig. En ful-bil är en sådan bil man kan förvänta sig är snodd, att den som sitter bakom ratten inte har körkort, kanske är efterlyst eller har skumma saker i bilen, som typ 3 cyklar med uppbrutna lås eller nåt.
Jag skulle utan tvekan kunna byta den bilen till vilken liten skitbil som helst, Ge mig en Punto. Bytt är bytt och kommer aldrig mer igen. Eller en mini-Cooper. Vad som helst. Jag är NÄSTAN i det stadiet att jag skulle kunna betala för att slippa den, så ful är den.
Jag vet inte vad det är som är så äckligt och fult med den egentligen, det är en vanlig silverfärgad kombi, med dragkrok, AC, otroligt rymlig, schysst stereo, och massa andra småfinesser. Men jag har avskytt den sedan dag 2 med den. Som Samuel sa; ”Det finns ingen -INGEN- annan i hela världen som går till en bilfirma, pekar på en bil i lagom prisklass och köper den rakt av” Eh…nej, jag provkörde den inte. Nej, jag kollade aldrig om allt fungerade i bilen. Nej, jag blev inte avskräckt av den fula bilklädseln.
De skrattar säkert fortfarande på fikarasten på bilfirman åt den lättlurade bruden…
Never ever another French car….