Jaha. Mycket har hänt de senaste dagarna, även om det är svårt att tro på ett sånt här ställe. Japp, jag är kvar på vad-ni-vill-kalla-det. (Se förra inlägget). För 2-3 dagar sedan började jag känna mig hängig, ont i huvudet (ja, jag har faktiskt ett, sen kan man ju diskutera hur mycket som finns där i) och det blev bara värre, hade konstant 40 graders feber och den gick inte ner trots alvedon i mängder. Svininfluensa! tänkte alla och jag blev snabbt förflyttad till ett isoleringsrum för att hindra att ev. smitta andra, allt enligt manualen. Personalen bar skyddskläder, handskar och munskydd. Prover i mängder togs. Kom på att jag hade nån slags ”böld” på foten som jag visade också. Sen hände inte så mycket mer än att jag sov, sov och sov och om jag vaknade var det för provtagning, puls och blodtryck och jag hade sån vidrig feberfrossa. Idag mådde jag bättre när jag vaknade men när jag såg min fot höll jag på att svimma! Det hade blivit en böld stor som en golfboll, fylld med var och blod, såå jäkla vidrigt! Sen kom läkaren in och pratade med mig och nåt bla-bla-bla-värde var tydligen skyhöga så antagligen var det infektionen i foten som orsakade allt, men alla provsvar har inte kommit än så fortsättning följer… Fick också reda på att jag inte får komma hem förrän nästa vecka . Och jag som sett fram emot fredagsmys med barnen och Samuel med Idol och massa chips och godis… Ska också på samtal med överläkaren imorgon och jag HATAR såna. Ska ta upp att jag anser att nedtrappningen gått för fort, chansen att han bryr sig är lika med noll. Nu ska jag bädda min säng och byta dyngsura feberlakan mot rena, manglade och fräscha.