Onsdag. Vaknade, som vanligt de senaste dagarna, försent och frukosten var borttagen för länge sen men den alltid så gulliga personalen här gjorde iordning till mig. Hemgången närmar sig antagligen. Det är meningen att jag preliminärt skall skrivas ut imorgon. Ska på läkarsamtal strax och då får vi se. Jag längtar hem efter barnen, Samuel och Ronya (katten) så jag håller på att gå sönder, samtidigt som världen och livet där ute är fullt med krav, måsten och prövningar. Egentligen borde jag nog vara kvar ett tag till för min egen och för min hälsas skull, men fan vad man känner sig ensam här ibland. De senaste nätterna har jag gråtit mig till sömns i en blandning av ångest, ensamhet och hemlängtan. Är ju ”drogfri” nu men de har trappat ner för fort så det är jag också orolig för hur det ska kännas hemma och där ute. Har anmält mig till ett program på Karolinska sjukhuset där de endast behandlar patienter med läkemedelsmissbruk av samma typ som jag missbrukat, det är ca 2-4 veckors väntetid vilket skulle innebära att jag ligger inne vid jul och Linus 13-årsdag, känns skittungt men vill verkligen gå det programmet, det är det enda i sitt slag i Sverige och känt för att vara väldigt lyckat. Men nu får vi ta en sak i taget. Återkommer efter läkarsamtalet!