Hemma igen!


Nu är jag hemma igen. Det är verkligen helt underbart samtidigt som jag vet att det är nu den största kampen börjar. Måste försöka hitta på sätt att förtränga tankarna på att börja igen för just nu fyller de tankarna min hjärna dag som natt, även om jag försöker på alla möjliga sätt att förtränga dom. Igår frågade Lucas om jag skulle vara hemma nu. ”Ja” svarade jag. ”För alltid?” frågade han och menade att jag inte bara var hemma på permis. När jag åter svarade ja, så hoppade han upp och ner som en studsboll och kramade mig jätte, jättehårt och blev så himla glad. DÄR finns en bra motivation bara där, men kampen är otroligt tuff, mer än någon ens kan föreställa sig som inte varit med om det.

Efter läkarsamtalet/utskrivningssamtalet igår kände jag bara att jag vill hem NU, när man vet att man skall åka så vill man ju bara hem på en gång. Men det dröjde ett tag, papper skulle faxas till olika läkare, sjukskrivningen skulle fixas, recept med mera med mera. Så jag hann med lite roliga saker innan det var dags att åka. En tjej som jag haft bra kontakt med där, vi kan kalla henne P (jag varken vill eller får nämna namn såklart), vi käkade lunch tillsammans och avslutade med en citronmarängpaj…såååååå gott. Maten kan man verkligen inte klaga på, den är lika god som vilken lyxrestaurang som helst. Sedan fyllde den absolut bästa skötaren C, 30 år och vi bestämde oss för att köpa något till honom, och dessutom något till T, som skulle sluta och igår var hans sista arbetsdag, också han en helt underbar person. Så vi gick ner till macken och köpte lite grejer. P höll på att skratta ihjäl sig när jag lade fram mitt förslag på present till C som är singel (men som knappast kan sakna erbjudanden för han är såååå sjukt snygg och rolig, trevlig, alltid på bästa humör och har nog verkligen allt). I alla fall så har han definitivt ingen brist på humor och har självdistans så vi köpte en Fib Aktuellt (hade ingen aning om att den ens fanns längre?) och ett tiopack näsdukar. Resten får ni lista ut själva. Vi lade med en påse Dumleklubbor också bara för att neutralisera det hela lite ;-) . Till T köpte vi massa svensk choklad för han skulle ut och resa och älskar godis. Sedan skrev vi ett varsitt kort och gick sen för att överlämna presenten. C både rodnade lite och skrattade gott åt sin present men ville inte gärna visa de andra vad han fick, lite generade blev han nog men tog det på helt rätt sätt. Jag förklarade sedan att tidningen faktiskt hade krim-reportage som var intressanta och att näsdukarna köpte vi för att det ju är höst, förkylningarna står och knackar på dörren och när han var sjuk kunde han läsa tidningens intressanta (beroende på vem man frågar) delar, snyta sig och äta Dumleklubbor i soffhörnet ;-) ), haha. T blev uppriktigt rörd och överraskad och jätteglad så det var roligt att P kom på detta, jag visste inte att C fyllde år eller att T skulle sluta. Båda var hennes kontaktpersoner så hon hade lite bättre koll.

Sen kom taxin och jag åkte hemåt. Svängde förbi apoteket för att hämta min medicin, men det var tvärstopp eftersom jag inte har något leg. Jag har inget körkort längre av någon konstig anledning och mitt pass hittar jag inte. Eftersom jag är Apoteks-stammis så trodde jag att de skulle känna igen mig, men typiskt nog hamnade jag i kassan med en helt ny anställd. Sist för ett par veckor sedan funkade det faktiskt utan leg, men jaja, skitsamma. Väl hemma såg jag Linus i samma stund jag klev ur taxin, han försökte springa åt ett annat håll, han har nämligen utegångsförbud på grund av vissa bus, men taskigt läge att jag kom just då. Sedan hade vi en ord-fight och sen sprang han iväg och ringde sedan (han får alltid dåligt samvete om han sagt något dumt till mig) och frågade om han inte kunde få åka hem till en polare och jag orkade bara inte ta en fight just då så jag sa ja. Jag är VÄLDIGT konsekvent annars, det är bara att inse att allt, precis allt, funkar mycket mycket enklare då och dessutom får man mycket uppskattning om man någon gång tänjer på det konsekventa. Som igår. Han tackade nog tio gånger innan vi lade på luren :-) .

Sen kom Lucas hem och så småningom Samuel. Det blev middag, läxor, tv och mys och sedan somnade jag så tryggt och skönt bredvid min älskade.

Idag skall jag till vårdcentralen och lägga om nytt bandage på foten, men eftersom jag inte har körkort så vet jag inte om jag fixar att ta bussen. Fobi, ni vet. :-(
Vi får se vad det blir, annars blir det en apoteksresa när S kommer hem.

Idag börjar barnens vecka hos sin pappa och jag och S har en barnfri helg (och vecka) men bestämde igår att idag blir det mys och slappa framför tv:n och kanske något mer spännande imorgon.

Hoppas ni får en skön helg och ta hand om varandra och sätt värde på det ni har! Puzz!

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Livet, döden och allt underbart däremellan is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu