Idag känns det som om jag har många åsikter. Ska ta upp några av dom här. (Jag håller på att bli en bitter surkärring som sitter hemma hela dagarna och retar upp mig på saker för att jag inte har något bättre för mig … hjälp!!!)
Jag tänker börja med några Facebook-grejer.

1) Jag förstår inte alla dessa grupper på Facebook. Att man går med i grupper för en god sak, för en favoritartist eller ett fotbollslag eller liknande, visst. Men de jag inte förstår är dessa man ska klistra in i statusraden om man älskar sina barn osv. Gör inte alla det? Jag älskar mina barn mest av allt på hela jorden, men behöver inte outa det med en statusrad, klart jag älskar dom minst lika mycket ändå. Jag tycker det är en sån självklar grej så man inte behöver gå med i en grupp för det?
2) Jag irriterar mig också lite på dem som skaffar Facebook men som aldrig är inne. Går man in på profilen så ligger inget kort på personen, ingen information, nada. Visst, alla har ju inte lika mycket tid som jag, surfittan som sitter hemma hela dagarna, så till en del kan jag förstå. Man kanske reggar sig och sen tycker att hela grejen är meningslös och man kan ju inte deleta sitt konto heller, så det kan ju vara en anledning. Men annars är det som folk som har mobil men aldrig har den på *grrrrr*.

Okej, det var dagens Facebooksirritationsmoment (långt ord by the way)

Nu lite mediairritation:

1) Nyhetsankaret på SVT, Rikard Palm, åkte fast för fyllekörning. Den klassiska dagen-efter-körningen. 0,4 i promille. Idag uttalade han sig i Expressen och sade följande:
” – Jag tycker inte att det är rimligt. Jag har blivit straffad nog, säger han.” Okej, det är höga böter, vet inte vad bötesskalan ligger på vid rattfylleri, men som man bäddar får man ligga. Och ”jag har blivit straffad nog”?????? Ja, du är nyhetsankare och sådant läcker ut i press men sådant får man ju räkna med om man kör med alkohol i kroppen. Tror knappast polisen tar hänsyn till om man är mediaperson eller inte. Och sedan: Reportern: ”15 000 är alltså pengar du inte riktigt har?
- Jo, jag kan fixa det inom familjen, jag kommer låna till det. Men det blev ju ingen skidsemester för mig och ungarna. Det är ju tråkigt.
Ja, jättetråkigt. Det finns otaliga barnfamiljer som aldrig har råd att åka på semester, fast de har skött sig. Jag kan bara inte tycka synd om honom … sorry.

2) I Aftonbladet idag är det en STOR artikel angående… Nej, inte Haitis invånare, nej, inte rättegången om Therese Rojo, utan om… Mona Sahlins VÄSKA. http://www.aftonbladet.se/debatt/article6471870.ab Hon har tydligen en Louis Vuitton-väska som kostar lika mycket som en medelmånadsinkomst för en ”Svensson”. Jaha? Jag är verkligen ingen Mona Sahlin-fantast, långt därifrån, men vad fasiken. Om hon har råd och vill ha en sån väska behöver väl inte alla avundsjuka, lågavlönade gå i taket för det? Hon sliter säkert hårt på sitt jobb och kan väl få unna sig en VÄSKA???? Oh my God… denna Jantelag…

Och så lite TV-snack.

Kollade på (ett av) mitt favoritprogram Lyxfällan i förrgår. Fantastiskt bra TV. Man känner sig vuxen, ansvarsfull och smart när man kollar på dessa människor de skall hjälpa. Jag har själv för ganska länge sen suttit med skitekonomi, betalningsanmärkningar etc. och skulle säkert ha passat där då, men idag är jag fri. Inga kontokortsskulder, inga anmärkningar, inga betalningspåminnelser eller inkassokrav. Inga kreditkort och kommer ALDRIG, ALDRIG att skaffa heller. Man har ju inte mer pengar än de har man har för tillfället?
I alla fall så var det paret Leyla och Jimmy i Kista som behövde hjälp. Leyla tjänade 40 000 kronor/månad NETTO, hon jobbade 200 % på grund av att hennes slappa sambo ska starta ett företag med sin bror, vilket ännu ej var klart ännu, men han räknade med att kunna ta ut en lön på 35 000 redan första månade… Eeh, va? Knappast, va? Att vara egen företagare kräver otroligt mycket arbete och knappast någon större lönsamhet i början och definitivt inga 35 000 i lön att plocka ut första månaden. Sedan hade de ett superpåkostat hem och handlade inredningsprylar för 3500 i månaden, minst. De gick ut och åt ofta och varje gång kostade det ca 1500 kr. Hon köpte kläder för 6000 i månaden, han inget alls i stort sett, vilket känns rättvist då hon jobbade 200 %. Vidare hade de hur kreditkortsskulder som helst; det var Amex, Ikea, på en massa inredningsbutiker med många flera. De fick de ju klippa rakt av som första åtgärd. Hon hade en hel vägg med skjutdörrar där hon hade alla sina kläder, och det var nog lika mycket som alla kläder jag överhuvudtaget köpt i hela mitt liv. 40 par skor, dyra klockor och smycken, superfint hår som nog krävde frisörbesök ett par ggr per månad. Naglarna var välmanikyrerade och krävde nog sin uppfräschning minst en gång i månaden. De tjänade med andra ord (enbart på henne) ganska bra, men hade sjukt mycket onödiga smålån osv. Men sen det värsta av allt; de hade pantsatt en väns guldsmycken för att ha råd att leva flashigt. Jag skulle bli vansinnig om jag vore den vännen/släktingen. Så programledaren gick raka vägen till pantbanken för att sälja deras klockor för han tyckte det var bland det lägsta han nånsin sett och jag är nog beredd att hålla med. Okej, sen rullade programmet på och de fick avslag på banklån för att kunna baka in sina krediter och Jimmy var tvungen att skaffa ett jobb som han senare fick. När programledarna sen kom tillbaka så ville de höra vad som hänt sen sist. Ingenting!!! Jo, han hade fått jobb, men Leyla fortsatte jobba 200 % tills han skulle börja och få lön. De var alla ense om att de var tvungna att banta ner sina kostnader radikalt och sen var programmet slut och det var verkligen märkligt program då man aldrig fick se att de verkligen förändrat något. Efter programmet sa jag till Samuel när han undrade hur det gått för dem sen dess, att jag inte trodde att de var tillsammans längre utan separerat, och jodå, Samuel lyckades hitta en artikel om dom och det hade visat sig att det hade dom. Är man ett par som alltid har levt flashigt och köpt sig vad de än vill ha och levt livets glada dagar så är det inte lätt när man sen skall klippa alla kreditkort de haft så kul med, börja laga mat hemma, ta med matlådor och betala tillbaka alla skulder. Välkommen till verkligheten. I tidningen stod –förutom att de hade separerat och att alla skulderna fanns kvar- att Leyla var mest förbannad för att programledaren hade sålt hennes klockor till underpris (eftersom han tycker det var förjävligt rent ut sagt att hon pantat en väns guldsmycken och splashade upp pengarna istället för att lösa ut dom… säger bara AGREE!!! Idioter finns det gott om… Och till sist så ger de jäkla programledarna dom en resa till klarblåa hav och vita sandstränder, sol och värme. PLUS en massa skönhetsprodukter i snygga bags till Leyla och en (inte så billig) marknadsföringsutbildning till Jimmy. De hade de klart varit värda om de nu hade kämpat lite för att ändra på sig, men man såg INGENTING till förbättring hos DOM, endast det som programledarna hjälpte dom med…
Läs mer här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4285328.ab?service=print

Jag har hur mycket som helst att skriva om sånt här, men för att endast framstå som LIIITE gnällig, inte så mycket ), så slutar jag här. Tappert om ni orkade läsa hela!!

Och till sist en vädjan; snälla, gulliga, rara, roliga, intressanta och intelligenta människor som läser min blogg: Lämna kommentarer!!! Jag vill ha feedback (bra som dålig), jag vill ha diskussion, debatt, åsikter, er syn på det jag skriver om. Ni behöver inte skriva långa debattartiklar, men… Håller ni med? Har jag fel? Upprör jag mig över något som bara känns löjligt att vara upprörd över? Hur kul är den här bloggen egntligen? Vad är roligast att läsa om? FEEDBACK!!!! Please! Det är så mycket roligare att blogga då. Jag VET ju att folk läser här, det ser jag i min statistikräknare, men nästan aldrig någon som skriver kommentarer trots att jag vädjat om detta. Tack om ni vill kommentera något, stort som litet!

Puss & Kram!!!