Men nej, han insisterade på att ge mig 20-lappen.
När födelsedagen väl kom, så fick jag ingen 20-lapp och naturligtvis tänkte jag inte på det, utan var glad att han sparat den till sig själv.

Ungefär en vecka senare, då han var hos sin pappa, låg det ett kuvert i min brevlåda när jag kom hem från jobbet. På kuvertet stod:

”Till Mamma Annika Löf
Jag glömde je dej en 20-lap på din födelsedag. Förlåt.
Så nu får du den nu istället. Öpna brevet.”

Och i brevet låg en 50-lapp! Jag frågade senare och då svarade han att han inte hade någon växel på en 50-lapp, då därför fick jag 50-lappen istället. Hur söt kan man vara??
50-lappen hamnade i vår spar-burk som vi har för att göra något extra nångång, för han ville absolut inte ha tillbaka den, han var stolt att kunna ge mig en sån present, och då gjorde den alla glada och nöjda att den hamnade i sparburken.

Något ännu sötare hände en vecka senare. Då låg det ett kuvert i brevlådan där det stod:

Till Samuel. Jag tenkte om att det var oretvist att mamma fik pengar så nu får du också så det blir retvist.
Öpna brevet.
Och i brevet låg 3 enkronor ))

Men alltså, som sagt, hur go´kan man vara? Tänk er hur hans tankar måste han gått under den här tiden, att han måste haft dåligt samvete och gått och funderat på hur han skulle göra det rättvist!

Stort hjärta har han, min älskade son. (EN av mina älskade söner förstås)