Jag känner mig så himla lycklig och tacksam. Jag har världens underbaraste barn och sambo som ger mig så otroligt mycket glädje och styrka. Linus & Lucas är verkligen i sina härligaste åldrar just nu (fast det var fulla tonårsfasoner för bara några veckor sen, men det där kommer ju såklart att pendla upp och ner som sig bör). På helgerna sover de alltid i samma säng och ligger och spelar på varsin dator i sängen eller bara ligger och småpratar. Så gulligt att man vill sova med sin lillebror när man är 13 tycker jag. De umgås väldigt bra tillsammans och Linus är väl kanske inte den som kramas med brorsan öppet, men Lucas kramar ofta om Linus och talar om hur mycket han älskar honom. So sweet… De har varit jätteduktiga med att komma i säng i tid, tagit hem läxor och lappar och sånt som man förut alltid behövde tjata om. Läxorna göra direkt efter skolan för ledig tid sen resten av kvällen, att jämföras med förut då de alltid ville skjuta upp läxorna till sist då de var trötta och smågriniga. Linus uppskattar jättemycket den tid vi har tillsammans när vi bara sitter och pratar eller när han får ensamtid med oss när Lucas somnat. Han anförtror sig och frågar saker och vi har ett underbart band emellan oss och jag har förstått och han har sagt att han uppskattar mig som mamma, att jag är bra att prata med och anförtro sig åt och att det stannar mellan oss. Igår kom Lucas hem och gick direkt in till mig och sa ”Asså, mamma, det var så himla synd om Linus idag i skolan. I matsalen satt han och höll luvan över huvudet för nån hade tagit hans mössa!” (För er som inte läst tidigare så klippte sig Linus för några veckor sen och det blev totalmisslyckat enligt honom. Sen dess har ingen fått se hans frisyr och han har mössa på sig konstant. igår visade det sig att en personal sagt åt honom att inte ha mössa i matsalen = katastrof för honom). Gullig omtänksam lillebror som förstod hur brorsan kände det! Och min älskade sambo som är så klok och förstående. Ett superstöd i en grej som jag genomför just nu, kommer med goda råd och frågor jag inte tänkt på själv att ställa. Och vilken bonuspappa han är alltså…så kärleksfull, både kompis och vuxen för barnen beroende på vad de behöver. De pratar och anförtror sig åt honom och han är med dom och deras kompisar och gör grejer. Jag har verkligen en helt underbar familj. God bless.