Idag började jag morgonen med följande omöjliga projekt: Leta efter en mutter på 1 mm i diameter – I EN RYAMATTA!!! Lucas fick fingerskateboards i julklapp och till dom hör PYTTEsmå skruvar och en skruvmejsel som är 2 cm lång…hopplöst. Han blev så himla glad för dom och sen tappade han bort en skruv till den ena som följde med men sedan hade vi köpt en reservskateboard och när han skulle byta hjul på den, tappade han bort muttern som man skall sätta fast hjulen med. Han blev så otroligt ledsen, så jag lade mig på alla fyra och förde handen över ryamattan i hopp o m att den inte sjunkit FÖR långt ner i mattan, den var ju trots allt liten och lätt. Letade och letade strök med handen tills jag hade som skavsår i den. Ingen mutter i sikte. Han kom på att han hade en reservmutter och vi pillade fram den ur paketet. Glädjen återfanns och jag sa till honom att sätta sig vid köksbordet istället för om man tappar något så är det lättare att leta där än i en ryamatta. Så han tog med skateboarden med tillbehör dit och allt var frid och fröjd. I en minut. Då hade han tappat reservmuttern…snälla mamma ställde sig än en gång med rumpan upp i vädret på alla fyra och letade minimutter. Då de lätt kunde förväxlas med diverse brödsmulor eller torrfoderssmulor så var inte heller det ett lätt uppdrag. Men jag letade tappert vidare och ålade under matbordet och kröp omkring. Ingen mutter i sikte. Hmm….dags att ta fram den där uppfinningsrika ådran som man kanske har nånstans i huvudet. Lucas har ett par magneter som är jättestarka, så jag hämtade dom och tänkte att om man drar dom sakta över typ hela ryamattan så kanske man en på miljonen har den turen att den fastnar på magneten. Och jag drog magneten över mattan, kvadratcentimeter efter kvadratcentimeter. Ingen mutter i sikte. Okej. Plan B: Jag ville ge magnetsökandet en till chans och Hämtade en stor kylskåpsmagnet som vi har, den är typ i hundralappsstorlek med en tecknad serie på, så jag provade att dra den över mattan för nu var jag rätt trött på att söka på små ytor. Ingen mutter i sikte. Hämtade vår starkaste kylskåpsmagnet som kan hålla upp en jacka ungefär men inte heller den gav resultat. ”Nu skiter jag i den där jävla muttern” tänkte jag för mig själv, men nu hade det här nästan lett till nån slags besatthet att hitta den där lilla jäkeln. Plan C. Tog fram dammsugaren. Ut med påsen. Dammsög med endast slangen över ryamattan, den suger ju rätt starkt så den borde väl hamna i facket om den sugs upp? Icke då. Satte på munstycket och fick för mig att det fastnade magnetiska saker på den, men kom sen på att det var ett munstycke jag sett på TV-shop som hade en sådan grej och jag som skrattar så jag gråter åt de lättlurade idioter som köper TV-shopsgrejer önskade inget hellre än att jag också hade varit en av de lättlurade idioterna och köpt det där munstycket. Nej, då skiter jag hellre i muttern och åker och köper en ny skateboard med tillbehör, om jag så skall behöva åka till Överkalix för att köpa en. Tanken om TV-shop försvann tack och lov. Blev lite rädd för mig själv där ett tag.
Pling! Det ringde på dörren och där stod Lucas kompis Adam och ville komma in och leka med Lucas och vips så försvann alla tankar på den icke kompletta skateboarden. TACK Adam för att du kom och räddade Lucas dag och min besatthet av muttern. Tänk vad en liten mutter kan ställa till med…haha. Men vad gör man inte för sina barn?

Var helt slut efter det flera timmar långa letandet ( i alla fall 2 timmar säkert), gick upp och lade mig i sängen och somnade…hatar att somna på dan…
Sen kom min pappa och hämtade Linus, de skulle åka och klippa sig hos en tjej som min pappa klippt sig hos i 30 år!!!! Sen kom de tillbaka snabbt för att hämta Lucas och så drog de in till stan och kollade på ”Göta Kanal 3″. De frågade snällt om jag också ville följa med men tackade vänligt men bestämt nej. Tur att jag inte ens tänkte efter, i så fall hade jag blivit ännu mer rädd för mig själv; först TV-shopsgrejen och Göta Kanal TRE…hua. Den kan ju inte vara annat än en ren flopp??

Städade, handlade, lagade mat innan älsklingen kom hem från jobbet och vi åt middag och sen kom barnen hem från bion och var i nåt stadie mellan glädje över filmen som de tyckte var smårolig, och grinighet och irriterade eftersom de behövde lite mat i sig. Man behöver det när man endast käkat baconchips på hela dagen. Efter middagen var alla utom Linus gladare.
Senare kröp det fram att han var skitmissnöjd med klippningen, hon hade klippt alldeles för kort och han hade redan ångest för hur han skulle se ut när han kom tillbaka till plugget efter lovet, stackarn. Jag har fortfarande inte fått se hur han ser ut (eftersom han som vanligt går med mössa på sig för att det är så coolt, men tydligen tycker man det är kul att dra av varandra mössorna i plugget så hur cool han än är, så kan coolheten förändras på ett kort ögonblick.) men erbjudit mig att åka till en annan frisör eller styla till håret på honom så han får se att det inte är helt hopplöst när man inte är nöjd efter en klippning, men det är klart, har man klippt för mycket är det inte så mycket att göra, men jag är övertygad om att jag skall fixa det åt honom. Han funderar just nu på saken och kanske får jag se det imorgon.

Nyår verkar bli helt jävla hopplöst. Alla verkar ha sina traditioner och det är inte lätt att tränga sig in hos folk direkt. Det är en av de största nackdelarna med att skilja sig eller separera. Man har umgåtts med HANS vänner jämt och sen när de inte längre finns med i bilden så står man där utan sina vanliga traditioner och önskar att någon hade lust att spendera denna afton med en snäll 2-barnsfamilj, men hittills har ingen erbjudit sig och inbjudningarna haglar inte in direkt. (Har frågat en del, men som sagt, de flesta verkar ha egna traditioner.)Vilket såklart får en att fundera på vad som är fel hos mig eller oss? Är vi för tråkiga? (
Bestämde idag att om ingen vill fira med oss så skall vi i alla fall ha en festlig afton. Vi åker ut till landet, lagar en god 3-rättersmiddag, myser framför brasan, badar i bubbelpoolen utomhus under stjärnorna och smäller MASSA raketer.

Ikväll har jag spelat spel med Linus, det var superroligt, inte alltid man hittar spel som passar hela familjen, men det här var ”Vi i femman”-spelet och mitt självförtroende skönk ännu längre ner när jag inte kunde svaren på i vilken idrott ”slashing” är ett begrepp, vilken Sveriges minsta respektive största uggla var (Jag svarade miniuggla på A och Magnus Uggla på B vilket Linus tyckte var kul i alla fall) och frågor om Harry Potter (har inte sett en enda av dom) och Linus garvade så han höll på att ramla av stolen över mina svar. Kul hade vi i alla fall )

Till sist kom jag att fundera på en konstig sak idag, fråga mig inte hur jag fick den tanken i mitt huvud, men jag undrar om Försäkringsärenden ökar sådär efter julhelgen och folk har så dåligt med pengar i januari. Jag tänkte alltså på om folk begår fler försäkringsbedrägerier denna tid, än resten av året? Skulle vara intressant att veta. Det är ingenting jag själv funderat på om ni nu trodde det, tanken kom bara upp när jag gick hem från affären.

Dags att gå och sussa. Har ni orkat läsa ända hit så är ni värda en eloge )

Puss & Kram!