I måndags inledde jag min provvecka på ett behandlingshem. Man är där varje förmiddag, fem dagar i veckan och har olika aktiviteter tillsammans med andra med olika missbruk. Där gör man väldigt tydligt INTE skillnad på missbruk och missbruk utan alla har vi alla samma problem och missbruk är en SJUKDOM.

I övrigt så är det mycket inspirerat från det berömda 12-stegsprogrammet, dock inte lika mycket inriktat på det religösa. Framför allt kritiseras tolvstegsprogrammen för att vara präglade av religion. Ateister (en ateist är av åsikten att det inte finns någon Gud)) och agnostiker (person som är av åsikten att den inte vet om Gud finns eller inte) kan ha problem med upplägget, även om det är upp till den enskilda deltagaren att själv definiera begreppen ”högre makt” och Gud, och där känner jag -som ateist- igen mig en hel del. Jag tycker det blir lite scary när man blandar in för mycket Halleluja.

De Tolv Stegen

1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att vi inte längre kunde hantera våra liv.

2. Vi kom till tro att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd.

3. Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i händena på Gud, sådan vi uppfattade honom.

4. Vi företog en grundlig och oförskräckt moralisk självrannsakan.

5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska den exakta innebörden av alla våra fel.

6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.

7. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.

8. Vi gjorde upp en lista över alla de personer som vi hade skadat och var blev villiga att gottgöra dem alla.

9. Vi gottgjorde personligen dessa människor så långt det var oss möjligt utom då detta kunde skada dem eller andra.

10. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.

11. Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud – sådan vi uppfattade honom ­ varvid vi endast bad om insikt om hans vilja med oss och styrka att utföra den.

12. När vi, som resultat av dessa steg, själva hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Vad säger ni själva? Är det något som verkar vettigt? Eller är det religöst dravel, mumbojumbo eller intressant? Vore intressant att höra ERA åsikter, rent spontant!

Jag kom i alla fall dit på morgonen vid kvart i åtta, samlingen börjar halv nio men man brukar tydligen komma lite innan, ta en fika och ta det lite lugnt med de andra innan halv nio. Tog en kaffe och satte mig i allrummet i den gamla 30-talsvillan och hälsade på alla nya som kom. Fick gå upp till kontoret och blåsa, vilket alla måste göra varje morgon. Ingen risk för mig, eftersom jag inte dricker alls.

Halv nio började morgonsamlingen med meditation. Lugn musik sattes på, ett levande ljus tändes på en hög ljusstake mitt i rummet och vi satt på stolar rumtom. Jag blundade och hörde hur hon som har hand om meditationen börjar prata. ”Var medveten om din andning….” ”känn underlaget under dina fötter, är det varmt eller kallt? Hårt eller mjukt?” ”känn luften i rummet som omfamnar din kropp och vi alla i rummet andas in samma, svala luft” ”var hela tiden medveten om din kropp, låt händerna vila i knät, andas med magen och känn hur kroppen blir tyngre för varje utandning” osv osv osv osv osv.
De som känner mig, skrattar nog här, för det här är mumbojumbo för mig. MEN…jag skall ge det en chans, en hel vecka, jag lovar. Annars kan man ju inte säga något, förrän man gjort det, men jag har svårt för sånt här, och jag tror att man mäste TRO på det för att övertygas. Men det är väl inte för intet man har meditation inom många olika områden och otroligt många som älskar det. I will give it a try, ok?

Efter meditationen var det morgonsamtal, alla skulle i tur och ordning berätta vilka de är, och vad man utöver det vill berätta. Och varje gång började alla med ”Godmorgon. Jag heter NN och är alkoholist” och så skulle resten av gruppen säga godmorgon i kör till personen. När personen var klar så skulle alla säga ”tack” i kör. SÅ otroligt mycket tack och godmorgon blev det. Så en kort presentation (eller man märkte ju att det var en del som inte pratat ett ord med någon på hela helgen som satt oavbrutet i ca 30 minuter och pratade i 190) och sedan skulle någon läsa dagens text. Den handlade om att ge och ta och var en vettig text tycker jag. Sen skulle vi gå ett varv runt så fick alla berätta hur helgen hade varit, vad man gjort, hur det hade gått rent abstinensmässigt och så vidare. Man fick berätta hur lite eller mycket man ville och när man talade skulle man hålla i en rund sten och när man hade den i handen fick ingen annan tala. Hrm…mumb…äh
En del grät, en del skrattade, en del hade inte gjort något, en del hade varit på massa AA/NA-möten.
Detta tog en hel del tid och när det var slut reste sig alla, tog varandra i hand och läste en text som handlade om Gud. Jag har inte lärt mig den än, men det var ingen text som direkt fastnade i mitt huvud som testen till en schlagerlåt om man säger så.

Jaha, sen var det en kort rast medan vi väntade på en psykoterapeut eller psykolog som skulle komma från missbruksenheten. Jag tog en kaffe, pratade lite med de andra, tog en cigarett och mera kaffe.
Psykologen kom och vi satte oss i vår vanliga ring på stolarna. Han började berätta vad vi skulle göra och det var att vi skulle dela in oss två och två, ta upp en vanligt förekommande problem eller situation för en missbrukare och hur man kunde göra för att hantera den. Jag och en tjej satte oss och började fundera på vad vi skulle ta upp och vi började prata om detta med att söka arbete sedan. Ska man berätta att man är missbrukare eller inte? Fördelar och nackdelar? Vad skall man annars säga vad man gjort det sista året?
När en halvtimme hade gått, blev vi inkallade till rummet igen. Nu visade det sig att varje par skulle berätta vilket ämne de bestämt sig för, han skrev upp på tavlan och sedan fick alla rösta om vilket ämne som var mest intressant. Vårt ämne tillsammans med ett annat par som också hade jobb-frågor som ledmotiv ”vann”. Deras handlade om vilka man skulle berätta det för på jobbet, för de som redan har ett. Vad gör man åt att det tisslas och tasslas bakom ens rygg? Kan man lita på att chefen inte för detta vidare? Hur ska man kunna gå på AA/NA-möten då de oftast är på lunchtid? Är det okej för chefen att man går på dessa och eventuellt drar över lite på tiden?
Detta skulle sedan stiliseras. Alltså; en av killarna tog upp att det hade snackats skit om honom bakom hans rygg på jobbet. Hans chef visste om hans sjukdom. Då tog psykologen upp fyra personer som var och en skulle spela en roll. En skulle vara killen själv, en skulle vara hans chef och två skulle föreställa två arbetskamrater. Sedan fick killen fria händer att göra en scen av detta. Två personer som skulle föreställa hans arbetskollegor fick ställa sig bredvid varandra, den ena skulle peka rakt fram, på den som föreställde killen och den andra skulle stå och viska i hans öra. Den tredje fick vara chef och stå och lyssna på den fjärde gestalten, som var huvudpersonen, med andra ord, den här killen.
Sedan gick killen runt, ställde sig bakom var och en av personerna, lade händerna på deras axlar, blundade och sa vad han tänkt att just den personen sa. T.ex.; han ställde sig med axlarna på personen som pekade, blundade och sa typ ”Titta, där är NN, har du hört att han krökar?” och så fortsatte det med alla karaktärerna. Inte alls så dum grej egentligen, men när man ska stå bakom någon och liksom tala GENOM den personen genom att stå och hålla honom/henne på axlarna och blunda och prata så känns det lite som de som påstår sig vara medium. Men jag SKA ge detta en chans, dock är det svårare när man är skeptisk till hela konceptet, jag tror mycket på att själva tron på det hela är halva grejen och har man under flera år tagit tabletter för att lösa allt så är det lååååångt till att tro att man kan ta bort samma smärta genom skådespel och mumbojumbo .
Uppföljning kommer

Igår var Lucas här, deras pappa var på jobbmöte så han kom hit och var här några timmar på kvällen. SÅÅÅÅ mysigt, vad underbart det är att man bor så nära varandra! Jag & Samuel hade fixat till hans rum, han fick en ny säng 120 cm bred istället för hans våningssäng som var 80 bred men tog upp hela rummet. Han fick en ny lampa, tavla, och ett bord med två stolar. Låter kanske inte så coolt, men ojojoj vilken glad son jag hade igår, han kunde inte nog tacka för sitt rum hela tiden, gullungen! ”Tack så mycket för rummet” sa han hela tiden SÖTIS!!!!

Idag har jag varit och lämnat prover och haft stödsamtal och det tog större delen av dagen.
Hoppas ni andra haft en bra dag och mår bra! Kram kram!

Skriv gärna synpunkter på inlägget och framförallt De tolv stegen! Tack