Sedan var det dags för möte nr 1, utvecklingssamtal med Lucas. Det gick bra (såklart!) ). Pratade ihop mig lite med Jonas (min ex-man för de som inte vet?) om julklappar och födelsedagar. Linus fyller ju 13 om knappt 2 veckor och sen är det jul hos Jonas för barnen och vi åker till Göteborg och firar med Samuel och hans mamma & syrra och sen är det ”Julafton” när vi kommer hem från Göteborg och det är mycket som skall stämmas av. Vem skall köpa vad? Hur gör vi för att det skall bli rättvist? Ska din mamma eller min mamma köpa det spelet? Vem skall köpa de där grejorna till Linus? Skall han få dem i födelsedagspresent eller i julklapp…puh! MYCKET blir det. Svårt att ha ett barn som fyller år så nära jul, jag menar man kan ju inte springa runt och köpa grejer bara för att det skall bli rättvist, eller jo, det måste man, men det blir så mycket på en gång och sen inget på hela året typ.

Kom nyss hem från nätverksmötet på Missbruksenheten. Min mamma och pappa var där, min bror, min stödkontakt/socialsekreterare, min psykolog och en samordnare. Det var ett bra möte förutom att min pappa började prata om att det inte skulle vara bra att äta vitaminer och att allt typ skulle bli bättre då??? Skumt.
Benzomissbruk är så mycket värre än någon ens kan föreställa sig. Så SJUKT svårt att ta sig ur och ens VILJA ta sig ur, jag mår ju bra av dom. Jag kan gå och handla. Jag kan ta tag i saker. Jag törs prata med folk. Jag törs ta mig ut. Jag FUNGERAR. Men jag måste fungera utan. Och det SKA jag och jag är på god väg tack vare mycket stöd på olika håll.

Jag har redan skrivit in denna tidigare i bloggen men jag tycker den beskriver benzomissbruk och abstinens på ett mycket bra sätt.

”Abstinensen av bensodiazepiner är mer långdragen än andra drogabstinenser. Den som drabbas får räkna med att den varar i månader snarare än i dagar. Men, den är inte lika svår hela tiden. Man kan säga att bensodiazepinabstinensen har en vågformig karaktär, den kommer och går, kommer och går. En jämförelse kan vara att den abstinenta är som den som befinner sig i bräcklig farkost på stormigt hav. Först stormens rykande vågor och känslan av akut hot om undergång vid varje våg. Så blir det allt längre mellan brottsjöarna, de ersätts av dyningar som till att börja med tycks suga varje uns av must ur den som befinner sig ombord. Dyningarna lägger sig nästan omärkligt och ersätts av sjö och vind i vilken det är möjligt att åter ta full kontroll över farkosten. Precis som vid storm är det viktigaste att behärska den rädsla och hopplöshet som vågorna/symtomen väcker.”

Hoppas ni alla får en trevlig måndagkväll!
Kram!