Igår var jag och min sambo ute och åt middag. Vi bor i en underbar skärgårdskommun med väldigt få restauranger, konstigt nog eftersom det skulle klassa ut båda Göteborg, Thaiboat och Tvillingarnas på en gång om det fanns någon på rätt ställe. Nåja, vi valde den mest passande restaurangen för årstiden – golfrestaurangen. No names. Alltså, jag får ont i magen när jag tänker på det även idag, för maken till överamitiöst personal finns inte och sortimentet, upplägget, ALLT har blivit så fel fast man menat väl och verkligen försökt. Nu kanske jag är lite gnällig då jag är ganska kräsen av mig, men det började då vi kom dit. De verkade inte ha någon bordsservering så vi fick ställa oss i baren och vänta på vår tur att besälla. Framför oss stod en dam som efter sin golfrunda tänkte unna sig ett glas kallt vitt vin och en cider sin väninna. Hon frågade efter en päroncider och pekade på flaskan som stod bland de andra flaskorna på rad framför en spegelvägg som visade vilket sortiment de har. Servitrisen halvsprang in i köket – smått stressad över kön som bildades vid bardisken- och kom tillbaka och beklagade sig att den sorten inte fanns. Golfdamen valde då en annan sort och samma procedur uppspelades, nej, den fanns inte heller. Efter tredje rundan in till köket frågade damen istället vad som fanns. Servistrisen pekade lite skamset på någon ananascider och efter en ordväxling om huruvida servistrisen sagt pint eller pine fick damen sin cider. Servitrisen frågade om hon ville ha ett sånt eller ett sånt glas, med eller utan is och till slut stod hennes cider på bardisken med ett colaglas fullt med is. Då återstod bara hennes egna glas vin och även där tog det en stund innan hon mer eller mindre gav upp och tog det första bästa vinet de slängde fram. Servitören som nu kommit till servitrisens undsättning, tog ovant ett IKEA-glas, höll det mot ljuset, fick en bekymrad rynka mellan ögonen som sa ”oj, det här glaset var inte riktigt rent” , inspekterade det lite till och slänge en snabb blick på golfdamen som tittade åt ett annat håll och tänkte säkert att hon inte såg hans inspektion och hällde sedan upp vinet. Så återstod bara betalningen och givetvis låg prislistan under hennes glas och flaska så hon plockade bort dessa och gav menyn till servitören som konstaterade att det kostade 107 kronor totalt, damen betalade med en femhundralapp och efter ganska mycket möda, räknande och kassaapparatskrångel fick hon tillbaka sina pengar. Vår tur. Då vi insåg det smått okontrollerade kaoset, hade vi snabbt snott åt oss menyn medan servitören krånglade med kassa-apparaten för att underlätta för alla. En servitris kom springande och sa att de inte fick ta emot fler matbeställningar på grund av något i köket. Servitrisen bakom baren sa då att ”de (läs; vi) har väntat här ganska länge (läs; femton minuter) så de måste få beställa. Servitören hälsade hurtigt på oss och vi beställde mat och skulle ha en varsin cola till maten. Servitören gick då till läsk-kylen, öppnade dörren och frågade om vi ville ha en stor eller liten, light eller vanlig, sedan med eller utan is och bara colabeställningen tog flera minuter och då vi satt oss vid vårt bord märkte vi ändock att han hade glömt att öppna glasflaskan med cola. Åter till baren. Vi beställde och betalade. Servitören gav mig kvittot och bad om en signatur och önskade oss samtidigt en fortsatt trevlig dag. (??) Brukar man inte avsluta med de orden, typ när någon går och så? Jaja, vi satte oss som sagt och väntade på maten. Vi försökte få kontakt med servitrisen ett par gånger som bara svischade förbi och tredje gången haffade vi servitören och frågade efter en öppnare. Sedan insåg vi när maten kom att vi inte fått några bestick. Sedan kom Samuel på att det inte fanns kryddor eller ketchup och då tyckte nog servitören att det hela var lite jobbigt och pinsamt och kom ut med – håll i er nu – ett salt- och pepparkar, en flaska ketchup och bredvid våra respektive tallrikar lade han snyggt en varsin påse SUKETTER ??!!!!!???????. Eeh…va??? Vi skrattade så vi grät, så sjukt. Och verkligen toppen på allt som varit innan. Suketter??? Vad fan skulle vi med det till. Är det gott till Biff Rydberg och/eller hamburgare? Är det jag som inte hänger med i mattrenderna?? Maten var i alla fall god och ambitionerna likaså, men jag skruvar fortfarande på mig av obevämlighet när jag tänker på det restaurangbesöket. Dessutom hade han fingrarna INNE på tallriken när han serverade och fingrarna uppe vid kanten när han serverade kaffekopparna och inte i örat på koppen. Jag har verkligen ingen som helst servitörskunskap men nog måste väl det vara det första de lär sig på utbildningen att INTE ha fingrarna i mat eller dryck?

Vi blev mätta och roade i alla fall. De har uteserveringen precis bakom driving-range-stället och vi valde ut en stackars golfamatör som verkligen skiljde sig från mängden. Han liksom stod och juckade mot klubbans handtag varje gång han skulle slå. Vi trodde han var full först men han var nog bara så koncentrerad på allt han lärt sig i senaste numret av ”Allt om Golf”. Han liksom hängde över klubban och juckade några gånger och sen slog han. Bra förvisso, men varför juckade han mot klubban??

Om någon som läser det här kan förklara dessa servitörs- och golfspelaregenskaper – för det kanske är jag som bara inte hänger med i trenderna? – så förklara gärna. Annars skicka ett PM så kan jag namnge restaurangen så utlovas en kväll med mycket skratt och god mat!