Jag undrar hur de närmsta åren, blir det lättare eller svårare? Små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer? Stämmer det tro? Min älskade 13-åring tycker att ALLT ”suger” eller ”suger fett”. Alltifrån tider att passa, mat och föräldrar, till läxor och skolan och lillebrorsan får sig många inte alls smickrande förolämpningar… jodå, jag och Samuel får oss en verbal känga då och då och det största vi jobbar med nu är att visa respekt för andra människor, det är otroligt viktigt.

När man tänker tillbaka på vad man själv gjorde när man var 13, blir man ju galen av oro. Får hoppas att det här med att tjejer är mer mogna än killar, stämmer. I så fall kanske det dröjer upp till ett par år innan de riktiga orosmomenten kommer, ni-vet-vad…

Samuel är en riktig pärla, i det här. Han är så otroligt lugn, pedagogisk och duktig på att förklara saker på ett bra sätt. Han pluggade till lärare innan han flyttade från Gbg till Stockholm. Synd att han slutade, han skulle bli den PERFEKTA läraren. Klok som få är min älskling.

Det är inte lätt att vara förälder, men det underbaraste ”jobbet” i världen…trots tonårstrots

Älskar er, mina underbara killar!!!