Trogna vänner är guld värt


Igår var en sådan dag då jag kände mig lite nere och då kommer paniken direkt då jag är livrädd att hamna i en djup depression igen. När man är bipolär (manodepressiv) kommer ju depression och mani i skov och det har varit rätt bra ett tag nu så det oroade mig.

Världens underbaraste vän, Malin frågade om jag ville att vi skulle ta en fika och eftersom jag är lite folkskygg emellanåt så bestämde vi att vi skulle fika hemma hos mig istället för på vårt vanliga favoritcafé, Clara & Co, som är en kombinerad inredningsbutik och café. Vi var där förra veckan och fikade och kollade på lite snygga grejer och jag visade en supersnygg termosmugg som jag ville ha, men den var svindyr så det blev inget köp. Och när Malin kom så hade hon med sig en present till mig och gissa vad det var? Just det, den termosmuggen jag kollat på! Så himla gulligt. Bara sådär. Hon tyckte jag behövde muntras upp. Malin, du är världens bästa vän, inte bara för muggen såklart, utan för att du alltid finns där i vått och torrt!!!

Vi satte oss i köket och fikade, jag hade bakat en toscakaka, och då såg jag Lucas komma gående hem från skolan så han kom in och fick sig en bit. Lite senare ringde det på dörren och där stod en kompis till Lucas och jag sa att han var hos sin pappa och frågade om han ville ha en bit toscakaka också. ”Ja, tack” svarade han, kom in, hängde av sig sin kläder och sa ”Jag kommer in en stund” och så satte han sig helt naturligt vid bordet och åt sin kaka, hahaha, sååå underbart charmigt! Sen tackade han för kakan och gick till Jonas för att leka med Lucas. Min tanke hade varit att han bara skulle få med sin en bit liksom, haha, otroligt gulligt.
Sen kom Samuel hem och lagade en supergod pasta med tonfiskröra, sen tände vi massa ljus, kröp upp i soffan och kollade på TV och pratade och myste.

Idag skall det bli nätverksmöte på Missbruksenheten, tyvärr kunde inte min pappa och bror vara med då de skall på ett viktigt möte nere på vår fabrik i Vadstena, så det blir bara jag, min mamma och Samuel. Plus min läkare, socialsekreterare, sköterska och psykolog. En bunt helt fantastiska människor. Det blir en liten uppföljning om vad som hänt och skall hända med mig, vad de har för handlingsplan och lite repetition för Samuel som inte kunde vara med förra gången tyvärr.

I morgon skall jag på bedömningssamtal på TUB-mottagningen, som är en veckoavdelning där man läggs in på för avgiftning. Det är med blandade känslor jag skall dit, jag både vill och inte vill. Vill inte vara inlagd mer, men vet att jag måste. Det är inte säkert att jag får en plats där då det är Stockholms enda sådan mottagning/avdelning och MÅNGA som vill dit och det finns endast 10 platser, det är väl det de skall ta ställning till imorgon. Nervöst…

Hoppas ni alla får en riktigt bra dag och ni som kör bil; ta det försiktigt på vägarna i eftermiddag då snön kommer att vräka ner om metrologerna har rätt! Puss & Kram!

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Livet, döden och allt underbart däremellan is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu